illustration.webblogg.se

Så har ännu ett år passerat.

2012 började allt annat än bra och vips så tvingades jag på nytt avbryta skolan för ännu en tur i vårdkarusellen.

Ångest och behandling har alltså präglat det gångna året. Det är först nu under de senaste månaderna som jag har börjat förstå att livet inte är totalt meningslöst. Det är visserligen tungt att inse att drygt fyra år av mitt liv har ägnats åt självförakt och isolering, medan mina jämnåriga har tagit studenten och utvecklats.

Men jag vet också att det destruktiva beteendet vidmakthåller distansen till vännerna och mina framtidsplaner.

Jag vill inte leva så något mer.

Då får det hellre vara extra tungt nu en stund, än att jag i resten av mitt liv låter mig styras av ångest.