I fredags fick jag ta farväl av min älskade kanin efter att ha levt innanför samma väggar i tolv år. Det var på många sätt jobbigt att skiljas åt, men jag är tacksam över att han fick somna ifrån sitt lidande i händerna på de som vet bäst. Till minne av Stampe, ritade jag bilden ovan. Stampe var visserligen svart som en korp, men ja såhär fick det bli.

 

I en liten kartong låg han i mitt knä påväg till sitt nya hem. Jag var åtta år och han åtta veckor. I fredags, tolv år senare, bar jag honom i en något större kartong till slutet och döden.

 

Vila i frid älskade kanin.