Stampe

I fredags fick jag ta farväl av min älskade kanin efter att ha levt innanför samma väggar i tolv år. Det var på många sätt jobbigt att skiljas åt, men jag är tacksam över att han fick somna ifrån sitt lidande i händerna på de som vet bäst. Till minne av Stampe, ritade jag bilden ovan. Stampe var visserligen svart som en korp, men ja såhär fick det bli.
 
I en liten kartong låg han i mitt knä påväg till sitt nya hem. Jag var åtta år och han åtta veckor. I fredags, tolv år senare, bar jag honom i en något större kartong till slutet och döden.
 
Vila i frid älskade kanin.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0